I havets makt

Skanör södra. 8 grader i luften. 6 grader i vattnet. 10 sekundmeter och iskyla i byarna. För de flesta kanske inte ett idealiskt badväder. Men för miljöstrategen Camilla Wadlund är längtan till havet en ständig följeslagare. Oavsett väder.

Havet, naturen och djuren. Det är ord som alltid varit centrala i Camilla Wadlunds liv. Som styrt hennes livsval och format både arbete och fritid.

Ända sedan uppväxten i Landskrona har havet alltid funnits henne nära, åtminstone i hjärtat.

– Det är något med det öppna, mäktiga och mystiska som lockar mig. Längtan till havet finns alltid där. Några år jobbade jag på ett naturum vid Vättern. Då fick jag låtsas att det var havet. Så det var okej, säger Camilla.

Intresset för djur och natur har också alltid funnits. Efter drömmar om att bli veterinär och en tids arbete på djurpark landade hon i yrket som biolog – och chansen att få bidra till att bevara naturvärden och sprida kunskap till andra.

När vi ses första gången kommer Camilla direkt från länsstyrelsens årliga grodseminarium. Att hålla koll på läget för kommunens groddjur, som den hotade grönfläckiga paddan, är en del av hennes jobb som miljöstrateg på Vellinge kommun. Det är ett arbete som har sin speciella karaktär just i Vellinge, menar Camilla:

– Vi har flera naturområden i kommunen som är skyddade, i form av naturreservat, havsreservat och Natura 2000-områden (ett nätverk av särskilt skyddade områden i hela Europa). Vi har en fantastisk natur som gör att många dras till kommunen och vill bosätta sig här. Samtidigt som utveckling och tillväxt måste vara hållbar och inte ske på bekostnad av natur och växt- och djurliv. Det är mitt jobb att få in det perspektivet i kommunens arbete.

Några dagar senare möts vi igen, den här gången utanför det gamla byhuset i Östra Grevie. Här, mitt i jordbrukslandskapet, är vattnet också en central del av livet, för skörden på fälten och för tomaterna i Camillas eget växthus i den lilla trädgården. Här har hon hittat sin plats på jorden, nära både natur och hav.

– Byarna är en del av kommunen som lätt glöms bort. Men det finns stora naturvärden här också. Jag tycker det är viktigt att människor ska kunna röra sig i naturen, även i jordbruksbygd.

Nu packas bilen, under överinseende av den spanska blandrashunden Trini, med surfbräda, kitesegel och våtdräkt. Diskussionen i gruppen ”Näsets surf” har varit intensiv. Ligger vinden rätt? Ska det regna? Vilken strand gäller? Vem tänker komma? Med sydvästliga vindar har valet till slut fallit på Skanörs södra strand, strax bredvid den vinterstängda restaurangen Badhytten.

Efter en kort bilfärd parkerar vi på den nästan övergivna badparkeringen. Några av kitesurfarna är redan på plats på stranden, pumpar upp kites och trasslar ut linor. En snabb handrörelse signalerar till de andra att någon vill ha hjälp att få upp kiten i luften.

Snart är Camilla också redo. Med ett fast grepp om bommen och med brädan under armen tar hon sig igenom högarna med tång och dras blixtsnabbt ut av kiten, ut bland vågorna i det mäktiga och mystiska havet.

En timme senare är Camilla tillbaka, i blöt våtdräkt och med rosor på kinderna. Hon ser lycklig ut, trots de iskalla vindarna och ett antal ofrivilliga bad i det 6-gradiga vattnet.

– 10 meter i sekunden är min favoritvind, säger hon, med ett stort leende. Men det var lite väl byigt idag. Vågorna går åt alla möjliga håll.

På frågan om hur det känns i kroppen efter en sådan här tur på havet beskriver Camilla det som ett stort lugn, som att något som saknades har fyllts på igen.

Men vad gör Camilla när det inte blåser? Hemma i huset finns det alltid något att hugga tag i. Måleri, små byggprojekt och drejning under vinterhalvåret – och en och annan stickad tröja. Trädgårdsarbete när våren och ljuset återvänder. Och efter universitetstidens extraarbete på biograf finns filmintresset kvar. Få saker kan väl passa bättre efter en vintrig kite-utflykt än att krypa upp i soffan med en varm hund och en bra film?