När världen fick
smak för svenskt godis

Vid 75 års ålder är Lars Pålsson fortfarande först på plats i godisfabriken i Vellinge. Medan fenomenet ‘Swedish candy’ exploderar på TikTok och i specialbutiker världen över, fortsätter Scandi Candy att arbeta på exakt samma sätt som alltid – utan kampanjer, hype och genvägar.

En skränig melodi på hög volym får oss att hoppa till där vi sitter vid konferensbordet. Ljudslingan kommer från Lars Pålssons telefon, som konstant går på högvarv. Nästan i samma takt som maskinerna i godisfabriken som ligger vägg i vägg med rummet där vi sitter.

Han svarar alltid själv. Åtminstone när han kan. För Lars är inte helt lätt att få tag i, något jag själv fått uppleva under mina försök att boka in dagens besök på godisfabriken i Vellinge.

– Jag har provat att ha en personlig assistent som tar samtalen. Men det blev ingen avlastning. Tvärtom. Då fick jag bara en lista med samtal att ringa tillbaka och det tog dubbelt så lång tid att försöka få tag i folk. Nu försöker jag fånga dem direkt när de ringer, berättar han.

Kärt barn har många namn

Han har kallats Skånes godiskung och Sveriges Willy Wonka. Själv tar Lars det med ro.

– Att bli kallad Skånes godiskung har jag inget emot, men oftast är det nog ‘lakritsgubben’ jag får höra, säger han och ler finurligt.

Bakom smeknamnen finns Scandi Candy, godisfabriken Lars startade 2002 efter många år i branschen. Här görs godis, varav en stor del innehåller lakrits, som ofta byggs upp i flera steg, med fyllning och överdrag, där smaker möts i spännande kombinationer.

Vägen hit började långt innan Scandi Candy fanns på kartan. Lars klev in i godisbranschen redan 1983, då han började arbeta på Fazer. Där blev han kvar i nästan ett decennium, innan han 1992 gick vidare till Malaco. Under åren på de två bolagen byggde han upp en gedigen erfarenhet av produktion, maskiner och processer – kunskap som satt lika mycket i händerna som i huvudet.

När Malaco lade ned sin verksamhet i Malmö 2001 följde en kort period i Danmark, där Lars var med och byggde upp en ny förpackningsavdelning. Därefter tog han ett avgörande beslut.

– Jag kände att jag ville göra det själv. Inte ta över något, inte ärva, utan bygga från grunden, säger han.

Starta utan fallskärm

Scandi Candy startade 2002 i Vellinge under enkla förhållanden. Kapitalet var begränsat, lokalerna hyrda och de första åren handlade mer om att få vardagen att fungera än om tillväxt. Maskiner köptes begagnade, ibland efter att ha stått stilla i decennier, och byggdes om för hand. Banken var länge tveksam och fabriken blev snabbt för trång.

– Vi hade ingen kassa alls. Så vi fick börja väldigt försiktigt. Folk sa: ”Ni måste ha lastbil. Ni måste ha försäkringar.” Men jag sa: stopp, vi måste sälja någonting först. Annars spelar inget vi gör någon roll.

Med tiden är två kompanjoner kvar vid Lars sida, en konstellation som varit intakt sedan 2008. Ett avgörande skifte kom efter ett tillfälligt möte på ett exportevenemang – rätt person, rätt frågor, rätt tillfälle. Inom några dagar bytte Lars och hans kompanjoner bank, säkrade finansiering och kunde ta nästa steg med ytterligare en fabrik, större ytor och ny maskinkapacitet.

I dag är Scandi Candy en etablerad producent med cirka 32 anställda, två fabriker i Vellinge kommun och produktion i flera skift. Varje vecka tillverkas runt 49 ton godis i tusentals olika utföranden, motsvarande över 100 pallar som lämnar fabriken främst till Sverige, Danmark och USA. Verksamheten omsatt 2025 91 miljoner kronor.

Pensionen får vänta

Detta kanske låter som ännu en entreprenöriell framgångssaga, men för Lars, som fyllt 75, handlar det mindre om expansion och mer om att fortsätta vara på plats. Han har passerat den ålder då många sedan länge lämnat arbetslivet bakom sig, men för honom har arbetet aldrig varit ett projekt med ett tydligt slutdatum. Tanken på att kliva åt sidan verkar aldrig riktigt ha fått fäste.

– Det händer att jag får frågan om jag ska trappa ner, säger han.

Formellt har han gjort det, åtminstone på pappret. Fredagar är numera lediga.

– Resten av dagarna är jag här. Minst åtta timmar om dagen, säger han, utan att göra någon poäng av det.

Barnbarnen, som fortfarande är små, har ibland på fullt allvar undrat om han har två hem. För Lars är fabriken fortfarande en plats han återvänder till varje dag, och frågan om pension har aldrig blivit mer än just en fråga.

Det är inte längre den dagliga driften som upptar hans tid. Den sköts i dag av andra. Det han själv valt att behålla är sådant som fortfarande kräver hans närvaro: utvecklingen av fabrikerna och maskinparken, besluten som påverkar hur produktionen fungerar i praktiken och arbetet med att justera smaker tills de sitter exakt rätt.

När billigare blir dyrare

För Lars är utveckling inget abstrakt begrepp. Det handlar om att förstå vad som fungerar – i smakprofilerna, i fabriken och hos kunden. Det är ett arbete som tar tid och bygger på erfarenhet, sådant som inte går att skynda fram.

Nya produktidéer testas, justeras och förkastas, ofta flera gånger. Långt ifrån allt når hela vägen ut. Urvalet är en del av arbetet. Besluten likaså. Så länge det finns detaljer att justera och samband att förstå, finns det skäl att fortsätta komma till arbetet.

Samma hållning präglar hur Scandi Candy förhåller sig till prispress. Lars ger ett talande exempel. En populär godisblandning tillverkades ursprungligen av Scandi Candy för ett annat bolag.

När kraven på lägre pris ökade valde Lars att inte kompromissa med innehållet. Produktion flyttades vidare till en annan tillverkare. Till det yttre såg godiset likadant ut. Formen var densamma, förpackningen likaså, men skillnaden låg i smakerna och i konsistensen.

Resultatet blev tydligt. Kunderna köpte produkten en gång men sedan tog det stopp. Inom kort försvann den ur butikshyllorna. För Lars blev det ännu ett kvitto på att kompromisser i kvalitet sällan lönar sig, oavsett hur lockande kalkylen kan se ut på kort sikt.

– Jag har alltid varit mer intresserad av att göra saker ordentligt än att göra dem fort och för billigt.

Det svenska godisundret

Under de senaste åren har svenskt godis gått från kuriositet till exportfenomen. I USA och Storbritannien har specialbutiker för ‘Swedish candy’ vuxit fram i snabb takt, ofta drivna av sociala medier och ett nyväckt intresse för mer komplexa godissmaker. På TikTok fylls flöden av filmer där påsar med lösgodis hälls upp på köksbord i Brooklyn, där lakritskulor dissekeras i närbild och där svenskt lördagsgodis förklaras som om det vore ett kulturellt fenomen i sig. Det handlar mindre om färg och ren sötma, mer om syra, sälta, textur och kontrast.

För Lars är utvecklingen både smickrande och lite förbryllande.

– Godiset som finns att få tag på utomlands är ofta bara sött. I Sverige har vi varit bättre på att definiera smakerna och bygga dem tydligare. Här smakar hallon hallon. Yoghurt är yoghurt. Det finns en annan smaktradition i svenskt godis, säger han.

Bland de tidiga aktörer som varit med och satt tonen för det internationella intresset finns namn som också säger en del om hur svensk godiskultur har förflyttats i uttryck och publik. Malmöbaserade Kolsvart har sedan början av 2010-talet arbetat med lakrits och konfektyr i ett avskalat, nästan stramt format – långt ifrån färgglada plastpåsar och nostalgiska referenser.

I andra änden av skalan finns New York-baserade BonBon, som öppnade sin första butik 2018 och gjorde svensk lösgodiskultur till något både Instagram-vänligt och kövärt på Manhattan. Sura fiskar och salta lakritsskruvar med sting blev plötsligt något man reste över halva New York för. Detta är två exempel på hur godis från Vellinge hamnat mitt i den globala sockerhajpen.

Trots den globala boomen har Scandi Candy inte förändrat sitt arbetssätt nämnvärt. Faktum är att företaget inte marknadsfört sig alls på flera år.

– Sista mässan vi var på var 2019. Sedan dess har vi inte gjort någon marknadsföring, säger Lars.

– Ändå fortsätter efterfrågan att växa. Nya kunder hittar fram via andra kunder. Telefonnumret sprids vidare. Samtalen tar aldrig riktigt slut, säger Lars, samtidigt som vi båda hoppar till av den gälla ringsignalen på telefonen innan han själv lyfter på luren. Som alltid.