En hamn för sjöfarare och landkrabbor

Båtlivet i Skanör-Falsterbo har i många hundra år spelat en stor roll för samhällets utveckling, med stora affärer och dramatiska konflikter. Idag är Skanörs hamn en välkomnande port mot besökare från när och fjärran, med salta bad, god mat och glada skratt. För många fler än bara båtfolket.

Det är en gråmulen fredag i november och det blåser kallt från havet i Skanörs hamn. Enstaka båtar guppar fortfarande förtöjda vid bryggorna, medan de andra ligger i vinterdvala på grusplanen ovanför hamnplanen. Stränderna och badhytterna bortom stenpirerna ligger öde. Känslan från sommarens intensiva hamnliv är långt borta.

Men ändå inte riktigt. Nästan alla restauranger i hamnen är öppna och har gott om matgäster i de juldekorerade matsalarna. Från bryggorna vid kallbadhuset hoppar modiga kallbadare och parkeringen är nästan full med bilar. En person som verkligen sett livet i hamnen växa de senaste åren är hamnkaptenen Peter Björck. Han är uppvuxen på näset och har själv haft båt i Skanörs hamn under många år. Men jobbet som hamnkapten fick han av en slump.

– Jag blev tillfrågad av hamnföreningen att hoppa in ett par månader sommaren 2018 och sedan dess har jag blivit kvar. Under sommarsäsongen är det ett heltidsjobb och mer än det och på vintern kombinerar jag allt med min egen möbeldesignfirma. Det är väldigt roligt, även om mitt eget båtliv blir rätt lidande.

Ja, med 125 medlemsplatser, 50 gästhamnsplatser och över 5 000 gästnätter förra säsongen är det minst sagt fullt upp för Peter och hans hamnvärdar. Och mer blir det för varje säsong.

– Förr var Skanörs hamn mest ett mellanstopp, på väg någon annanstans, säger Peter. Nu kommer fler och fler båtar hit på dagsutflykter och hela semestrar, för att utnyttja allt vi har här. Säsongen har också blivit längre, med tre intensiva månader istället för bara i juli, säger Peter.

Tyska och danska båtar är de vanligaste gästerna och i högsäsong är det ett ständigt trixande med ankomsttider och grönmarkeringar* för att få gästplatserna att räcka till. ”Som att lägga pussel och patiens samtidigt”, som Peter beskriver det.

De fantastiska stränderna och de många restaurangerna gör Skanörs hamn till en särskild plats. Men det finns också något annat som skiljer den från de flesta andra. Sanden.

Namnet Skanör anses av många experter betyda ”skadans ö” eller ”det farliga sandområdet” och genom historien har många hundra skepp kapsejsat på de farliga sandrevlarna runt Näset. Idag är läget inte lika dramatiskt, men fortfarande måste hamnen muddras varje år från den finkorniga sanden som sveper in ända från Sandhammaren. Och det gäller att hålla koll på hur djupet i infartsleden till hamnbassängen förändrar sig.

Under de senaste åren har både kommunen och enskilda aktörer satsat stort på utvecklingen av Skanörs hamn – och gjort området till en favoritplats för långt fler än bara båtfolket. Året om. En sak som dock sorgligt nog är på väg bort är kopplingen till en gång så viktiga fisket, säger Peter:

– Vi har bara en fiskare kvar här i hamnen, Lars Bergström, som vi är väldigt rädda om. Men han är över 80 år nu och ingen verkar vilja ta över. Det är tråkigt.

Peter Björck har många tankar kring hur hamnen kan utvecklas ytterligare och göras tillgänglig för ännu fler. Större bilparkeringar, fler ställplatser för husbilar och fler platser till gästande båtar finns på önskelistan.

– Vi funderar på att sätta ut angöringsbojar här utanför för att få fler platser. Många tycker att det är obehagligt att lägga ankar när det är så sandigt, avslutar Peter.

Där var den igen. Sanden. Den som på gott och ont gör Skanör till ett alldeles speciellt ställe på jorden.