Krönika
Anderz Wrethov

Nästan varje dag under högstadiet satt jag i ett rum på mina föräldrars hotell Wellingehus i Vellinge centrum, med min Korg T3 synth, elgitarr, penna och papper och skrev låtar på löpande band. Jag älskade den känslan som jag senare i livet lärde mig kallas för ”flow” – när man tappar all tid och rum, bara sugs in i det man håller på med och aldrig vill sluta. Där och då drömde jag mig ofta bort, om att alltid få hålla på med musik ”när jag blir stor”. Jag hade lyckan att gå i Vellinges musikklass och kommunala musikskola där jag fick lära mig spela piano, gitarr, sjunga och att spela tillsammans i grupp.

Inte visste jag då att jag en dag senare i livet skulle komma tillbaka till Vellinge och bygga min drömstudio, driva ett eget hotell tillsammans med min fru och bo med min familj på fina Vellingebacken. Att där bland de vajande pilträden få fortsätta med mitt musikskapande, men då tillsammans med stora delar av Sveriges artist- och låskrivarelit.

Att ta en cykeltur med John Lundvik in till byn, att ta en fika med Anis Don Demina på Björns, att laga tacos hemma i köket med Jan Malmsjö eller att ta bilder utanför studion med Marcus & Martinus åt fans som kört flera timmar för att få träffa sina idoler, det tillhör numera vardagen. Det känns som att Vellinge blivit en förlängd arm till musikbranschen i Stockholm.

Sedan ett år tillbaka har jag faktiskt kontor och studio även i Stockholm men det är i Vellinge som jag både trivs och skapar som bäst. Flera gånger när vi haft våra writing camps på somrarna, med artister och låtskrivare får jag höra; ”så himla skönt att få komma till den här miljön och skapa musik”. Kanske är det därför det har blivit hela 45 låtar till Melodifestivalen skrivna på Vellingebacken sedan 2017 då vi flyttade in.